TT10.


Igårkväll satt jag och kollade på TV för ovanlighetens skull. Som alltid dök det upp reklam, men den som dök upp fångade mig, jag vet inte vad den var för, men den var bra! En pojke som ser en bild på någon som står på händer.. Pojken övar och övar och övar och till sist går det. Pojken kan stå på händerna! Strax efter kommer mamma och jag frågar henne om hon skulle kunna stå på händerna och ser på mig frågande, jag vänder frågan och frågar om hon tror att jag skulle klara av att stå på händerna, hon tittar fortfarande frågande på mig.. Jag förklarar att det jag egentligen undrar är om hon tror att vi kan klara allt vi vill, det spelar ingen roll hur lång tid det tar men är allting möjligt? Hon verkade ganska skeptisk, men jag ville pröva mina vingar idag. Jag började försöka stå på händer, något jag aldrig gjort på egen hand.. Jag kan säga såhär: Övning ger färdighet! Jag kanske inte klarade av att stå och verkligen stå på händerna, men jag klarade att komma upp för någon sekund, vilket jag inte trodde jag var kapabel till. Många tänker säkert, HAH! Hon har ingen hög ribba hon om hon inte ens kan klara sådana enkla saker.. Kanske är det en självklarhet för dig, medan det är en utmaning för mig. Alla är vi olika, men jag vet att vi alla kan om vi bara vill!

TT9.


Ja, nya vårkollektionen av killar alltså.. Efter jul dyker alla "nyårslöftare" upp på gymmet. Dem försvinner efter någon månad.. Sedan är det ganska dött med folk o så. Jag hade en paus från tränandet i någon vecka eller två och vet ni vad som hade hänt tills när jag kom tillbaka? Alla sommarkillar har kommit fram, ja alltså de som vill vara snygga till sommaren. Vilket gör det lite ännu mer kul att gå och träna igen.. Hihi, fy skäms på mig! Men jag menar när man ändå är där och antingen har "112 på liv eller död" att se på eller lite muskliga kroppar, vad föredrar man? Ett tag kändes det lite kört, grabbarna slutade vara där.. Men nu har en hel del dykt upp, gammalt som nytt. Och lilla jag säger inte nej till det, för det klart att det är roligare och träna och mer motiverande när det anas snyggingar i ens omgivning? Man vill inte verka slö och lat då, dock synd att de får se en då man är som äckligast.. Men, men då kan det ju bara bli bättre *blink, blink*. Haha, nej nu ska jag sluta flumma och hallucinera om detta, back to business.

TT8.


Bestäm dig för vad det är du vill. Vad är det du vill uppnå? Det kommer göra din träning så mycket lättare att genomföra. Kommit på vad du vill uppnå? Jaha okej men varför vill du uppnå det då? Tror du inte du kan göra det utan det du vill?  "Jag vill ha bra kondition.." Mm.. Okej, men det tror jag alla gärna hade tagit om det fanns på hyllan i jämte mjölken. Men varför? "Jag vill kunna springa 1 mil." Jaha, så du behöver bra kondition för att kunna springa 1 mil.. Okej.. Men varför? Om du skulle bli jagad av en björn, följt av en älg sedan en krokodil eller va?? Nej, jag menar bara att om ni vet varför ni tränar så blir det så mycket lättare och mer motiverande. Jag tränar, jag har tränat mer de sex senaste månaderna än vad jag gjort under mina övriga 19 år. Men varför detta? Jo för jag vet vad jag vill. Jag vill göra GMU och har förstått att utan hård träning kommer jag aldrig kunna uppnå det. Och om jag sedan kommer vilja fortsätta så kommer det antagligen krävas så mycket mer än så. Dessvärre tror jag inte att "Jag vill bli smal." fungerar som en motivation till träning, men det klart vad vet jag? Det fungerar åtminstone inte för mig, jag behöver ibland fråga mig varför. Så.. När du vet vart du vill, KÖR.

TT7.


Snygg?! Ja, det är det som är frågan här idag. Ser mängder med tjejer och killar varje gång jag är och tränar som verkar vara där för att visa upp sig och för att vara snygga. Vanligtvis vill dom inte bli svettiga eller anfådda heller för att det skulle förstöra deras image. Men snälla kom igen! Det finns andra ställen att gå till då.. Visst det finns kanske inte lika många vältränade i tighta kläder på det stället, men då får ni faktiskt bärga er till sommaren tycker jag. Själv går jag till gymmet helt utan en baktanke på hur jag ser ut och är där för att jag vill bli snygg.. Och jag ser så många som är där med mig, kämpare som inte brytt sig innan de kommit dit hur de ser ut och som känner sig aningen sänkta när det kommer sådana som knappt vill röra en vikt eller löpband.. Sedan finns det ju dom som är snygga av naturen och verkligen tränar med, men det är en annan femma..
Jag slår ett slag för att träna för att bli snygg och inte för att vara snygg!

TT6.


Ja alltså inte tillsammans. Men nära på. (Dock inte säker nu om det heter bytar..? Tror det är byter..!) Tänk er att man står där helt ensam i omklädningsrummet, ingen där (tror man), helt plötsligt hör man bara hur 3-4 killar kommer in och står bakom dig. Man får en aning ångest, lååångsamt vänder man sig om för att (i beredelse på det värsta) se vilka det är som står där.. Till sin lättnad är där ingen. Dock funderar man om man börjar bli aningen paranoid eller vad det är som händer? Snacket fortsätter och man kan ju höra dem så klart och tydligt. Smart som man är, efter noga spekulerande så kommer man på att dörren man alltid innan trott varit en dörr till något hemligt rum för tränarna är en dörr som leder raka vägen in till killarnas omklädningsrum.. Att man inte tänkte på det! Och precis ovanför dörren finns ventilation som leder över till deras omklädningsrum, därav ljudet av manliga/pojkiga träningsgrabbar! Mysteriet avklarat, det är inga spökmän i omklädningsrummet, det är bara en spöklig ventilation.. Problems off, nu kan man vara i sin ensamhet, i ensamhet. Forever alone!

TT5.


Nej, okej.. Jag vill motionera jag tycker att det är kul och jag mår bra utav det. Men ibland, som idag när man suttit och halvsovit på lektionerna och sedan har idrott som sista lektion. Ibland känner man bara att man verkligen inte pallar.. Men konstigt nog, när man väl börjat röra sig känner jag ofta mer motivation till att fortsätta. Eller, man kommer till gymmet och man inser att det värsta som kan hända hänt! Man har glömt sitt hela headset.. Men kom ner på jorden tänker ni kanske, men för en flicka som mig så behövs det pumpande musik som gör att jag får kraft och har jag inte det så känner jag, jag vill inte motionera, jag går hem. (Så inser man att man bor ca. 3 mil bort.) Hur som haver "Jag vill inte motionera!" gäller även när man bokat in sig på ett pass och vill avboka, men inser att det är försent för att avboka.. Vad gör man? Man går på passet ändå, men man tänker "Jag vill inte motionera!" sedan när man väl hamnar på plats, hör musiken och känner känslan i kroppen, då ändras allt, då vill man, då går det!

TT4.


Träning i all ära, men vad vore träning utan musik? Ingenting enligt mig! Det är det som ger mig lite mer glöd, den där lilla extra puschen, det som gör att jag fortsätter. Träningen blir så mycket bättre om man har bra musik att köra takten i. Det är min åsikt! (Sedan får andra tycka som dem vill, helt klart!) Visst finns det musik på gymet, men kanske inte just den musik som du blir triggad av och kanske inte just den volymen som du vill ha.. Då är det så skönt att sätta i lurarna och bara försvinna in i sin egna värld. Det är ju hur bra som helst! Eller? Nej det finns faktiskt en liten nackdel med att ha grym musik i öronen.. Vill ni veta vad jag tycker att det är? Det är alla sociala kontakter som man tappar på grund av eget musiklyssnande. Varje gång jag är och tränar ser jag människor som jag faktiskt kan tycka att det hade varit kul och snacka lite med, men oftast när ett sådant tillfälle ges så har man musik i öronen eller att motparten har musik i öronen.. Det suger aningen! Men det klart, man är väl på gymmet för att träna och inte för att snacka? Finns ju andra sätt att kunna bättre vara social, i alla fall enligt mig. Sedan kan ni ju med komma med era åsikter, jag menar, jag kan ju ändra mig.

TT3.


Ja, alltså inte ett träningsmonster, men nära däran! Efter ett friskt träningspass känner man att man förtjänar en dusch! Man vill liksom ultimera den där friska och fräscha känslan efter att ha tränat, med då exempelvis en dusch, så man inte luktar usch! Man träder in, står där, troligtvis nynnandes på något gammalt (hade inte förvånat mig liksom), sånt man omedvetet gör. Man kommer ännu en gång på, att man ännu en gång glömt sminkborttagningsmedlet hemma.. Surt! Jaja, vad gör man? Man tar ju givetvis duschkräm istället.. Mm, skön känsla det där när det svider så fantastiskt i ögonen när krämen borrar sig in i ögonen. Lite senare tar man handduken och går ut. Med sin halvtaskiga "krämsyn" stplar man sig ut. Då, när man vänder sig om står det något helt fasansfullt framför en.. Det är The Grudge!! Med sitt svarta stripiga hår över ansiktet, rödsprängda ögon som är kolsvarta runt och hy, vit så man blir bländad. Blodet isar i ådrorna och man har bara lust att skrika! Efter ett minimaliskt ögonblick inser man helt plötsligt att det är en själv under vintertid framför en spegel som man ser.. Ganska tragiskt ändå! Ellerhur? But that´s me I guess!

TT2.


Låt oss säga att vi är och tränar, vi kör på, vi kör stenhårt. Ändå vill vi mer.. Känt så någon gång? Jag var på spinning idag och jag insåg vilken ettrig liten jäkel jag är! Sa tränaren att vi skulle ligga på 85% kämpade jag för att vara 5% högre, hela tiden under passets gång. Jag kände, jag orkar inte, jag kommer kollapsa. Ändå fanns en oförutsägbar vilja att kämpa på ändå.. Spyan var på väg ut, men jag svalde och gav mig inte förrens han sa att vi skulle släppa loss allt motstånd. Trots alla motgångar, ville jag fortsätta och vara lite högre än alla andra.. Man kan ju då undra: Vart kom den oförutsägbara viljan ifrån?
Något annat man kan kalla för oförutsägbar vilja är att jag efter ett tufft spinningpass känner för att cykla och läsa.. Och det konstiga är inte att jag vill cykla efter spinning i denna mening. Det konstiga är att jag får en vilja att vilja läsa när jag tränar. När jag, jag som hatar allt som ska läsas (om det så är överskrift i en tidning) så tar jag en filosofitidning och sätter mig och läser en femsidig artiklel om en filmregisör jag aldrig hört namnet på.. Jag liksom bara undrar: Vart kom den oförutsägbara viljan ifrån?

TT1.



Har ni aldrig tänkt så någon gång? Jovisst, det har ni säkert.. 
Jag går till gymmet utan större tanke på hur jag ser ut, jag menar, jag går dit för att försöka se bättre ut till sen, right? Så bara kommer det världens snygging eller man står där ijämte någon super vacker, tanken kan då dyka upp i huvudet "Varför just jag, just idag?". 
Eller, jag ska till gymmet för att komma i form på något magiskt sätt jag kommer igång och svetten rinner, inte jättefräscht med andra ord, eller på ett visst sätt, men kanske inte på ett doftsätt. Den där kompisen man inte träffar alltför ofta träder in (osvettig) och man ska stå där och snacka sin livshistoria gärna dra till med en hälsningskram med någon som bara håller på och svimma av all lukt, tanken dyker upp "Varför just jag, just idag?".
En annan rolig grej är när man är på gymmet, kanske inte har musik i öronen, man vet alltså hur tydligt allt låter. Det är inte allt för mycket folk (eller ännu bättre, mycket folk) och ganska lugnt, då helt plötsligt ska man ju tappa något eller slinta.. Ja, ljud uppstår i alla fall och en del kanske möjligtvis vänder sig om och man känner lite "Varför just jag, just idag?".
Åh, den sista saken jag kommer på sådär är att när man känner sig relativt nöjd, har duschat och dragit på sig kläderna, kan jag lova att man inte känner sig särskillt fin, osminkad (kanske lite mörk under ögonen för att du inte tog med sminkborttagningsmedlet) halvlockigt blött hår gärna aningen trötta ögon och tror att man ska gå direkt ut i bilen. Nej då ringer mamma och säger att hon blir en kvart sen. Just då, så ska det ganska självklart komma massa människor, välkända som halvkända. Det är lite dom som man inte vill ska se en i detta tillstånd då man lika gärna kunde varit en knarkmissbrukare med fett hår typ och man känner: "Varför just jag, just idag?"

RSS 2.0